Det gamla vanliga
Först vill jag säga att det är kul att vissa av er kommenterar det ni läser här :-)
För det andra: Jag hatar mitt jobb!!! Jag jobbar delad tur idag och är nu hemma på rast. Fy fasen vad glad jag är att jag har pluggat vidare så jag slipper hamna på ett sådant här SKITJOBB i framtiden med inskränkta och fördomsfulla människor som inte vet bättre. Idag diskuterades det hur några elever hade ställt till med bråk på skolan där en av mina jobbarkompisar har sin son. Jaha, ovanligt eller? Det är inte hela världen. Men grejen med det hela var ju att det var INVANDRARE som hade startat bråket. För det hade hennes son sagt. Jaha? För det första: Var hon där och såg hur det hela gick till? Nej, varför TROR folk blint på allt som sägs? Tycker de om att få sina fördomar bekräftade ännu mer? Blir de nöjda då? För det andra: Om det nu var så att det var invandrare som hade startat bråket, so fucking what? ALLA (okej, de flesta) ungdomar bråkar. Dessutom påpekade hon att tidningen hade undanhållit att det var invandrare som var boven i dramat. Undanhållit? Sedan när ska vi hålla på och kategorisera folk? Ska vi göra skillnad på svenska ungdomar och invandrade ungdomar? Varför? Alla lever vi här i samma land, en jäkla fläck på kartan. Ska det verkligen vara så svårt? Vad är människor rädda för?
För det andra: Jag hatar mitt jobb!!! Jag jobbar delad tur idag och är nu hemma på rast. Fy fasen vad glad jag är att jag har pluggat vidare så jag slipper hamna på ett sådant här SKITJOBB i framtiden med inskränkta och fördomsfulla människor som inte vet bättre. Idag diskuterades det hur några elever hade ställt till med bråk på skolan där en av mina jobbarkompisar har sin son. Jaha, ovanligt eller? Det är inte hela världen. Men grejen med det hela var ju att det var INVANDRARE som hade startat bråket. För det hade hennes son sagt. Jaha? För det första: Var hon där och såg hur det hela gick till? Nej, varför TROR folk blint på allt som sägs? Tycker de om att få sina fördomar bekräftade ännu mer? Blir de nöjda då? För det andra: Om det nu var så att det var invandrare som hade startat bråket, so fucking what? ALLA (okej, de flesta) ungdomar bråkar. Dessutom påpekade hon att tidningen hade undanhållit att det var invandrare som var boven i dramat. Undanhållit? Sedan när ska vi hålla på och kategorisera folk? Ska vi göra skillnad på svenska ungdomar och invandrade ungdomar? Varför? Alla lever vi här i samma land, en jäkla fläck på kartan. Ska det verkligen vara så svårt? Vad är människor rädda för?
Då var det dags...
Jaha, idag kom första kommentaren! Äntligen! Vid lunchtid hade jag en träff med min lärare på universitetet angående uppsatsen som vi skriver i samband med praktiken. Det första hon säger när jag kommer in på kontoret är: "Nämen, vad är det jag ser!? Är det......?"" Och sedan började frågorna hagla. Självklart kom frågan om min ålder. Jag börjar sannerligen bli trött på att folk FORTFARANDE tror att jag är runt 19-20 år. Jag är för fasen 26 om några få månader!
För övrigt känner jag mig aningen utmattad. Det är praktik, det är uppsats, det är andra skolarbeten, det är arbete på kvällar och helger på mitt gamla jobb. Jag är TRÖTT! Nu vill jag ha sommar och lite ledigt. Nu vill jag vara stor som ett hus och strax ha bebisen här...
Nu ska jag måla...
För övrigt känner jag mig aningen utmattad. Det är praktik, det är uppsats, det är andra skolarbeten, det är arbete på kvällar och helger på mitt gamla jobb. Jag är TRÖTT! Nu vill jag ha sommar och lite ledigt. Nu vill jag vara stor som ett hus och strax ha bebisen här...
Nu ska jag måla...
Såå nöjd
Ojoj vad detta verkar lovande! En liiiten, söt grupp på 11 elever ska jag följa fram till sommaren. Det skär lite extra i hjärtat när man vet vad de har varit med om i sitt liv. Krig och elände. Fattigdom. Utanförskap. Flykt. Rädsla.
Jag vet inte om det är gravidhormoner men jag har lust att börja stortjuta! Stackars små barn... eller ja, ungdomar.
Härligt i alla fall att praktiken är igång, nu är det bara att köra - snart är det sommar! Då blir det flytt och annat skoj. Och i slutet av sommaren kommer bebisen, jisses vad jag längtar nu! Igår låg jag i soffan och tittade på tv, jag hade dragit upp tröjan för att jag gillar att ligga och ta på magen.. helt plötsligt kände jag hur bebisen sparkade till som tusan! Därefter kikade jag ner på magen och såg hur den buktade ut på ett ställe! Min starka lilla bebis... hoppas du har det bra där inne!
Nu ska jag åka till Maxi och handla frukt.
Jag vet inte om det är gravidhormoner men jag har lust att börja stortjuta! Stackars små barn... eller ja, ungdomar.
Härligt i alla fall att praktiken är igång, nu är det bara att köra - snart är det sommar! Då blir det flytt och annat skoj. Och i slutet av sommaren kommer bebisen, jisses vad jag längtar nu! Igår låg jag i soffan och tittade på tv, jag hade dragit upp tröjan för att jag gillar att ligga och ta på magen.. helt plötsligt kände jag hur bebisen sparkade till som tusan! Därefter kikade jag ner på magen och såg hur den buktade ut på ett ställe! Min starka lilla bebis... hoppas du har det bra där inne!
Nu ska jag åka till Maxi och handla frukt.
Praktik
Det är lustigt hur kroppen fungerar nu. Från och med idag har jag sex veckors praktik i en internationell klass på Oskarsskolan i Norrköping. Igår kväll var jag lite smått nervös och grubblade massor. När jag vaknade i morse (eller rättare sagt blev väckt av mobilen) kände jag mig inte särskilt nervös utan mer förväntansfull. ÄNDÅ fungerade kroppen precis som tidigare gånger då jag varit nervös under graviditeten (de två ultraljuden, barnmorskebesök osv) och jag kaskadspydde upp hela frukosten efter att bokstavligen ha tvingat i mig den. Typiskt. Jag fick åka iväg med nästan tom mage, kände mig ledsen och hur omotiverad som helst. Varför reagerar kroppen med att spy som en gris när jag känner mig pyttelite nervös? Jag har ALDRIG spytt av nervositet innan i mitt liv. Det verkar ju liiite överdrivet, precis som om man skulle hålla ett tal inför hela Sverige eller något. Gud vad löjligt...
I alla fall, jag kände mig omotiverad, alldeles för gravid och orkeslös när jag satt på parkeringen utanför skolan. Jag ville bara skita i det, gå hem och krypa ner under täcket och bara soooova i flera veckor. Jag gjorde mig själv stolt och struntade i den känslan, gick in i skolan och letade upp lärarrummet. Självklart var min mentor inte där då så jag irrade omkring lite grann innan hon dök upp. Och oj, vad förvånad jag blev. En jääättelång och stor tjej i min ålder. Man får ju alltid upp en bild av en människa i huvudet innan man träffar den och så såg hon verkligen inte ut, men jag blev positivt överraskad av att hon är i min ålder samt att hon verkade glad och trevlig. Vi pratade lite och jag dolde min mage med en stor sjal som jag hängde ner över överkroppen. Fasen vad svårt det ska vara att berätta för folk då! I alla fall så framförde jag mina önskemål om att få följa EN klass under dessa veckor och det fick jag! En liten grupp med elva elever med olika nationaliteter, bakgrunder och kunskaper. Jag har höga förväntningar på dessa veckor och jag ser fram emot detta såå mycket.
Dessutom BJUDER rektorn all personal (inklusive lärarstudenter) på mat i matsalen varje dag, DET NI! Det har jag aldrig varit med om! Jag har alltid fått betala massor för ett mål mat i matsalen när jag har haft praktik under dessa fyra år. Jag ska bara försöka att inte äta upp allt som finns.. för jag äter ju som en utsvulten gris för tillfället. Det måste bli en liten tjockis som tittar ut för fy fasen vad den får mat :-) Däremot har jag bara gått upp ca tre, fyra kilo och det är BRA.
Nä, nu ska jag sluta pladdra och fixa käk innan jag ska tillbaka till skolan. SÅ GÖTT att ha praktik i Norrköping och slippa åka långt!
I alla fall, jag kände mig omotiverad, alldeles för gravid och orkeslös när jag satt på parkeringen utanför skolan. Jag ville bara skita i det, gå hem och krypa ner under täcket och bara soooova i flera veckor. Jag gjorde mig själv stolt och struntade i den känslan, gick in i skolan och letade upp lärarrummet. Självklart var min mentor inte där då så jag irrade omkring lite grann innan hon dök upp. Och oj, vad förvånad jag blev. En jääättelång och stor tjej i min ålder. Man får ju alltid upp en bild av en människa i huvudet innan man träffar den och så såg hon verkligen inte ut, men jag blev positivt överraskad av att hon är i min ålder samt att hon verkade glad och trevlig. Vi pratade lite och jag dolde min mage med en stor sjal som jag hängde ner över överkroppen. Fasen vad svårt det ska vara att berätta för folk då! I alla fall så framförde jag mina önskemål om att få följa EN klass under dessa veckor och det fick jag! En liten grupp med elva elever med olika nationaliteter, bakgrunder och kunskaper. Jag har höga förväntningar på dessa veckor och jag ser fram emot detta såå mycket.
Dessutom BJUDER rektorn all personal (inklusive lärarstudenter) på mat i matsalen varje dag, DET NI! Det har jag aldrig varit med om! Jag har alltid fått betala massor för ett mål mat i matsalen när jag har haft praktik under dessa fyra år. Jag ska bara försöka att inte äta upp allt som finns.. för jag äter ju som en utsvulten gris för tillfället. Det måste bli en liten tjockis som tittar ut för fy fasen vad den får mat :-) Däremot har jag bara gått upp ca tre, fyra kilo och det är BRA.
Nä, nu ska jag sluta pladdra och fixa käk innan jag ska tillbaka till skolan. SÅ GÖTT att ha praktik i Norrköping och slippa åka långt!
Den blivande mormodern
Min mamma har varit och hälsat på mig i ett par dagar. Jag har tyvärr haft en tendens att ta mina föräldrar för givet, och det är jag väldigt ledsen för. Idag slog det mig hur mycket de betyder för mig, hur mycket jag måste betyda för dem - efter allt de har gjort och gör. Min mamma verkar så stolt över att bli mormor och det gör mig glad. Vi har haft ett par härliga dagar med en del shopping och god mat, man skulle nästan kunna tro att jag är rik om man ser till hur jag lever. Hur fasen går det ihop? Fattig student men lever ganska gott ändå? Det är inte så himla farligt att vara student ändå :-) I juni får jag tillbaka 7200 på skatten! Det blir gött.
En till sak som händer i juni är att vi ska flytta, slippa vara trångbodda i jobbig och liten tvåa! Det ska bli så himla kul, men också lite skrämmande eftersom jag aldrig har bott med någon innan. Men min D är så himla snäll och lätt att ha att göra med, så det blir nog bra. Hoppas också att det kommer att gå bra med vår lilla bebis. Om man ser till hur vild den är i min mage så kommer den bli allt annat än lugn. Jag har en känsla av att det är en liten kille som håller till där inne, vi får se i sommar!
Nu ska jag ta helg.
En till sak som händer i juni är att vi ska flytta, slippa vara trångbodda i jobbig och liten tvåa! Det ska bli så himla kul, men också lite skrämmande eftersom jag aldrig har bott med någon innan. Men min D är så himla snäll och lätt att ha att göra med, så det blir nog bra. Hoppas också att det kommer att gå bra med vår lilla bebis. Om man ser till hur vild den är i min mage så kommer den bli allt annat än lugn. Jag har en känsla av att det är en liten kille som håller till där inne, vi får se i sommar!
Nu ska jag ta helg.
