yeenie

Det är lite intressant att folk är så himla olika. Är det tur eller inte? Jag vet inte. I och med att jag (vi) väntar barn har jag kommit i kontakt med ett flertal andra blivande föräldrar. Jag har stött på allt ifrån rökande gravida till riktigt tråkiga stereotypa hemmamammor.

Vissa tjejer verkar nöja sig med att deras karlar nästan inte tänker vara hemma med barnet alls? Min älskade D vill ha sina dagar av föräldraledigheten och jag vill lika mycket som han att han också ska vara hemma med den lille. Man är ju två föräldrar, inte sant? En del verkar dessutom resonera som så att de ändå är arbetslösa och deras killar har jobb så då fungerar det ju bättre att den arbetslösa mamman är hemma. Jag tycker att det är att underskatta och nästan nedvärdera sig själv som människa. Min uppgift här i livet är inte enbart att vara mamma. Jag vill och tänker ha ett jobb som jag trivs med och tycker är intressant. Jag vill också ha hobbys. Jag tänker inte stå och laga mat till mannen och barnen varje dag, bara för att jag råkar vara kvinna. Jag är så trött på alla tjejer som inte reflekterar över dessa saker. Fast å andra sidan så kanske DE är nöjda med situationen, och det är väl huvudsaken? Vem är jag att bestämma hur andra borde tänka och ha det?

Nej, en sak jag har lärt mig och hädanefter tänker leva efter är att den enda person här i världen man kan förändra är sig själv.