yeenie

Nu är hon här hos oss! En liiiten tjej blev det, 2750 gram och 48 centimeter.

Snabbresumé av förlossningen:
Förra söndagen, den 17/8 åkte vi in på eftermiddagen runt kl 16 pga värkar (som visserligen var oregelbundna men gjorde satans ont). Det visade sig att jag bara var öppen en centimeter så vi fick åka hem igen. Väl hemma låg jag i soffan och pustade mig igenom varje värk, de blev inte mer regelbundna. Jag lyckades få i mig lite mat och framåt 22 vill jag sova, jag tar en propavan som jag fick tidigare på sjukhuset i hopp om att kunna sova. Värkarna börjar göra ondare och ondare och till slut står jag inte ut mer! Jag går på toa för att kissa och då kommer slemproppen. Jag skriker till och börjar darra i hela kroppen, nu är det verkligen på G! Efter det ringer jag förlossningen och säger att jag tänker komma, jag står inte ut med att vara hemma mer nu.

Vi kommer in till förlossningen vid 22.30 eller något sådant, jag har fortfarande inte öppnat mig mer än en ynka centimeter men jag vägrar åka hem. Jag och Dan får ett rum och jag får lite morfin och bricanyl så att jag ska kunna sova. Jag somnar som en stock men vaknar runt 04 pga sjukt onda värkar. Jag får värmekuddar och akupunktur, jag och Dan ligger och flåsar oss igenom värkarna tillsammans. Någon gång vid 07 eller så får vi komma in på en förlossningssal, jag får även en ny barnmorska som ska ha hand om mig under dagen. Jag blev minst sagt förvånad när barnmorskan Åsa från tv-programmet "barnmorskorna" kommer in och berättar att det är hon som kommer att vara vår barnmorska. Jag sa inte att jag kände igen henne, det har hon säkert hört 1000 ggr förut. Hon var dock en helt UNDERBAR barnmorska som hjälpte mig framåt i förlossningsarbetet. Jag blev fasen lite kär i henne efteråt, hon var helt otrolig!!!

I alla fall. Framåt kl 9 måndagen den 18/8 går vattnet. Jag sitter på sängkanten mittemot Dan och känner hur det rinner ner på golvet, en jäkla pöl blev det. Sedan ställer jag mig upp för att gå och kissa och då nästan halkar jag omkring på det våta golvet. Någon timme senare tilltar värkarna och jag kräver lustgas, som sedan blev min bästa vän under resten av förlossningen :-) Den där lustgastuben satt bra kring min mun vill jag lova... Dock känner jag att det inte gör tillräckligt för min smärta, så jag väljer att få ryggbedövning. Massa folk springer in och ut och till slut kommer läkaren som sätter bedövningen. Himmelriket!!! Det gjorde fortfarande ont men på ett annat sätt nu, jag kunde andas mig igenom det onda. Jag öppnar mig mer och mer (allt känns som en dimma när jag tänker tillbaka på det), och vid kl 15.20 börjar jag få krystvärkar och jag krystar och krystar och klockan 15.35 kom hon ut så liten och fin :-) Min första tanke var "lever den??", men sedan hörde jag ett litet skrik och sedan fick jag henne på bröstet. Jag blödde inte mycket alls, inte heller sprack jag någonting! Så sammanfattningsvis var det en helt otroligt tuff upplevelse som jag aldrig kommer att glömma!