yeenie

Så nervös som jag var idag har jag nog aldrig varit i mitt liv. Denna dag har jag väntat på i många veckor! Idag var dagen då jag och D skulle få se vår lilla bebis som ligger i min mage och gör sig redo för livet utanför den. Varför var jag nervös? Jo, för jag har suttit och läst massa skräckhistorier på nätet om bebisar som dör, missfall etc etc. Inte helt oväntat hade jag förväntat mig det värsta, därav min oro. Det var ganska överväldigande att se att det var en liten i min mage som sprattlade runt som tusan, sparkade med benen och boxade med armarna. Hjärtat slog så fint och den såg så liten ut.. eller ja, den ÄR ju liten. Men ändå. Min bebis? Det klingar så främmande...

Såå. Ni som inte visste detta - det är inte så många som har vetat om, den här lille bebisen var inte planerad men nu blev det så och vi lever numera efter det. Det känns rätt skönt att ta ett års studieuppehåll och allt det där. Dessutom älskar jag verkligen D och jag skulle inte vilja ha någon annan, allting känns rätt och oavsett hur framtiden blir så vet jag att denna lille kommer att få det bra :-) Det är huvudsaken.

Nu ska jag förbereda inför morgondagen seminarium.

/Jenny