yeenie

Helvete vilken störd kväll igår. Och rolig. Vid åttatiden åkte jag hem till Maria för att förfesta, inte helt oväntat kändes det som om vi aldrig hade varit ifrån varandra! Såå kul! Hon var både barn- och karlledig så vi var alldeles allena, vilket betydde att fjortistidens störda bravader kunde diskuteras och asgarvas åt. Det fulaste måste nog fan vara när Maria träffade en kille en gång på Göteborgskalaset för flera år sen. Hon följde med honom hem till hans lägenhet på Hisingen, och väl där händer väl både det ena och det andra.. fram tills det börjar banka på dörren. Hans flickvän står utanför och vill in! Killen blir helt galen och säger till Maria att hon får hoppa ut genom fönstret, hahahahaha. Killen kastar ut Marias skor genom fönstret och vad har hon annars för val än att hoppa ut? Eftersom det var mörkt och buskigt hittar hon sedan inte sina skor. Barfota och mörbultad mitt i natten på Hisingen. Herrejävlar...

Men i alla fall. Gårdagen. Stället för kvällen hette teatergränd... aaaasmycket folk ute. Kön ringlar sig långt ut på gatan. Jag träffar min älskade gamla vän Nora, och hennes blivande man. Så fina så. Störd som jag är när jag är packad går jag längst fram i kön och kollar efter om det är någon annan jag känner som jag skulle kunna ställa mig med :P En gammal gubbe blir aaaaasförbannad på mig och börjar hetsa som faan, får värsta hemska blicken och puttar undan mig med en knuff som skulle kunna innebära kropp på marken och ajaj i huvudet. Idiot. Jag går tillbaka och ställer mig med brorsan, Maria och Nora. Då ser vi att gubbjäveln hetsar med andra, varpå ett slagsmål börjar utspela sig mitt framför oss. Gubben är ju inte riktigt klok. Jag gick fram till vakten och påpekade att de borde slänga ut idioten ur kön. Gubbfan får en chans till.. som han inte riktigt tar - nästan direkt börjar han hetsa med några andra och denna gång kommer polisen och leder bort fanskapet :) Under tiden detta har hunnit hända så har en kompis till brorsan dykt upp, som menar att han kan släppa in oss före alla andra i kön. Gött! Väl inne på stället får jag en skum känsla av att jag befinner mig i Norrköping, så jag börjar liksom kolla runt efter folk som jag vet brukar gå ut i Norrköping. Verkligheten kommer ifatt mig - stället kryllar av gamla klasskompisar och annat fölk.

I alla fall så var jag inte hemma förrän halv sex, vilket betyder sisådär tre timmars sömn inatt. Jag är så jävla fräten nu, och hungrig!!!

Nu har man skaffat sig ännu ett beroende; Facebook. Bli INTE medlem där, ett tips bara. Du fastnar fortare än en stackars fluga som flyger rakt in i ett spindelnät. Men nu är jag redan där, och det gör inte så mycket! Jag har tid att fördriva nu. Vem vet, kanske kommer jag ha väldigt ont om förströelsetid i framtiden? Bäst att passa på menar jag.

Apropå Facebook så skrev jag nyss en liten presentation där, jag skrev lite om min musiksmak. Och det är sannerligen intressant hur musik påverkar och vad den betyder för olika människor. För en del kanske musiken är viktig i det perspektivet att det är den de dansar till på dansgolvet på krogen. Underhållande, medryckande, dansant. För vissa kanske det är viktigt att ha på lite "bakgrundsmusik" när de städar eller någonting. Detta var två exempel. Sen finns det vissa människor som tycker att musik verkligen berör, in på djupet så att säga. När man väl har hört, när man har varit där, blivit berörd... då finns det ingen återvändo. Det är i musiken man finner det mesta, det mesta som man kan definiera utifrån sina egna känslor. Och man behöver det, för att sätta fingret på. För att känna lite extra. Bara för att man är en drömmare, eller kanske bara realist? Jag älskar musik, och jag behöver musik dagligen.

Annars då? Det är inte så ofta jag uppdaterar här. Det händer helt enkelt inte så mycket nu. Men jag är ganska tillfreds ändå. Som min kära vän påpekade: "Om du går igenom ett helvete, fortsätt gå". Så underbart! Nu går inte jag igenom ett helvete, men ändå. Det jag menade var mer att man alltid måste försöka att ha hoppet uppe, även om det känns svårt. Det är hoppet vi lever på. Själv är jag nyss fyllda 25 och har aldrig varit så förvirrad i hela mitt liv. Men jag älskar ändå livet och har ett stort hopp om att det kommer att bli långt och glatt :-)

So long mina vänner, ta hand om er!

/J

Fruktansvärt vacker låt av Jon Bon Jovi och Luciano Pavarotti:

"Last night I had a dream that there would be a morning after
Long days, sunshine, and peace
Long nights of love, forgiveness, and laughter
Maybe it was just a dream but it could be reality
Children are like planting seeds, you've got to let their flowers grow
Don't you know

Fà che piova, (Let it rain)
Fà che il cielo mi lavi il dolor (Let heaven wash away my pain)
Fà che piova (Let it rain)
che sia la pace il nome d'amor (That peace would be the name of love)

Through the rain I saw a child just like my child
Someone's son or daughter
I watched as they played for a while
I wanted to cry, those babies just smiled
Maybe it was just a dream, but it should be reality
A child is just God's sign that peace and love are seeds to make tomorrow grow

Fà che piova, (Let it rain)
Fà che il cielo mi lavi il dolor (Let heaven wash away my pain)
Fà che piova (Let it rain)
che sia la pace il nome d'amor (That peace would be the name of love)

Go on, we've tried war
No one wants peace more
Than the children who ask their dads why

Fà che piova, (Let it rain)
Fà che il cielo mi lavi il dolor (Let heaven wash away my pain)
Fà che piova (Let it rain)
che sia la pace il nome d'amor (That peace would be the name of love)"

F*N vad gott det vore med äppelpaj! Nu har jag dock bestämt mig för att åka och träna istället för att baka paj. Ja, det känns helt enkelt som ett sundare beslut. Annars då? Ja, jag har suttit och nött fonetik hela dagen.. och se på faan, jag tror att det sitter någorlunda bra nu! Kanske inte såå bra så att jag får alla rätt, men ändå. Jag orkar ju inte anstränga mig hur mycket som helst =P

Igår arbetade jag min sista kväll på ett bra tag. Nu måste jag vara lite ledig från jobbet och fokusera på skola och annat viktigt. Det upprör mig lite grann att man som vikarie inte har ett jävla skit att säga till om! Som vanligt vill jag alldeles för mycket men ibland är det bara att ta ett steg tillbaka. Jag mår så fruktansvärt dåligt över att se alla gamla som är så himla ensamma. Jag VET, det är inte vårt jobb att "underhålla" dem, men ändå! Vi hjälper dem på så sätt att de klarar sig i vardagen; de får mat, är rena och någorlunda hela osv osv. Det känns inte nog. Igår satt jag ganska länge hos en tant som är skrämmande liten, skrämmande gammal och skrämmande söt. Jag bäddade ner henne i sängen och höll hennes hand medan livets alla helvetes kval flög genom hennes skalle. Hur är det att ha en så stark dödslängtan att det är det enda man går och tänker på? Hur är det när en simpel, vänlig gest gör jättestor skillnad? Hur är det när man har ett helt liv bakom sig, och numera vandrar omkring som en levande död?

Allt detta får mig att vilja strunta i alla pissproblem och bara leva här och nu. Det är svårt! Ska det ta ett helt liv att inse vad man inte borde gjort, vad man borde gjort?

Nej, nu är det dags att åka och träna. Det får mig ju att må bra.

So long

Nu har jag jobbat klart! För i helgen i alla fall. Imorgon är det dags igen, men då bara fem timmar! Det har varit ganska tråkigt att jobba i helgen men pengar har jag ju tjänat! Vilket verkar gå åt som fan. Jag fattar inte hur jag bär mig åt?!

För en liten stund sen kom jag hem, tänkte vara duktig och gå ner i tvättstugan och tvätta upp all smutstvätt som jag bar ner i tvättkorgen igår kväll. MEN! När jag kommer ner och har lagt i all tvätt märker jag att tvättmedlet är borta? Som jag alltid har i botten på tvättkorgen?! Någon har alltså rotat i korgen och SNOTT tvättmedlet??? Nu är jag upprörd. Jag ska skriva en lapp - jag vill veta vem det är! Jag skiter väl i själva tvättmedlet och det faktum att det var MASSOR kvar.. det är bara jävligt irriterande att behöva ge sig iväg till affären för att köpa? Om jag får tag i människan som snodde det ska jag fråga om den är så jävla fattig att den måste sno MITT tvättmedel.

Jag vill ha en egen tvättstuga :( Jag hatar att behöva dela med massa äckel-päckel-människor.

Hungrig är jag också. Idag blir det nyttigt.

Liiiite senare:
Nu har jag varit och köpt ett nytt paket tvättmedel! Jag gick bort till Konsum där allting är sviiiindyrt så det fick såklart bli budgetvarianten. FAN! Jag som hade köpt värsta braiga, miljövänliga OCH DYRA tvättmedlet :-( Jaja, det är väl inte hela världen. Usch vad allting känns krångligt när man är trött. Jag är svintrött. Köpa snus vill jag göra också. Det fick jag tydligen inte på Konsum eftersom jag inte hade min legitimation med mig! HAHA! Hur länge ska folk tro att jag ännu inte uppnått åldern där man får inhandla alkoholhaltiga drycker på systembolaget?

Ack, jag måste nog erkänna att livet flyter på i sin gilla gång. Det är det gamla vanliga, det kommer vara det gamla vanliga ett tag till, men jag klagar inte. Saker och ting förändras hela tiden, vare sig man vill det eller inte. Höstmörkret börjar sakta (?) men säkert närma sig och till viss del är jag glad för det. Det innebär härliga filmkvällar i soffan med massa filtar och popcorn.

Igår åkte min groda hem, vilket ledde till en stor sorg inombords. Jag vill ha honom här jämt! I alla fall så satte jag på en favoritfilm strax efter att han hade åkt - Elisabethtown. Det var ett tag sedan jag såg den nu, den är så fruktansvärt bra! Jag blir helt glad av den. "Hon lär honom vad det innebär att leva och älska på vägen..." Killen i filmen får sparken från sitt jobb på ett stort företag efter ett megastort fiasko, och han bestämmer sig för att ta livet av sig. I samma stund som han är på väg att döda sig själv ringer hans syster och meddelar att deras pappa har dött och att han måste åka till Elisabethtown (där pappan var för att hälsa på sin bror och släkt) för att styra upp saker med begravningen. Han beslutar sig för att åka, men - när han kommer tillbaka hem så ska han minsann ta livet av sig. På vägen till Elisabethtown träffar han en tjej som kommer att beröra honom på ett sätt som han inte trodde var möjligt. Hon sprider glädje och visar honom att efter ett misslyckande är det bara att resa sig upp igen. "Inse att du har misslyckats stort, var arg och ledsen över det ett litet tag, för att sedan släppa det". Han fastnar verkligen för denna tjejen, och hon fastnar för honom. Men hon är lika rädd för kärleken som han är för att leva livet. Behöver jag säga att han inte alls tar livet av sig? :-) Detta är verkligen en underbar skildring av kärlek... som jag är så fruktansvärt svag för...

Nu ska jag åka och träna, det är dags. Jag har suttit och nött fonetik i tre timmar nu, är gaaanska så "ljummen i bollen" ;-D

Ha det gött folks!

Igår och idag har jag varit med i en diskussion gällande invandringen till Sverige. Tydligen var det någon som hade fått nys om att Sverige skulle "ta in" över 100 000 invandrare de närmaste åren. Personen propagerade också för att "någonting måste bannemej göras NU, detta måste stoppas. Sverige har inte råd att ta in fler invandrare, pengarna måste först och främst läggas på de som redan behöver hjälp i Sverige" osv osv osv. De flesta höll med med argumentet: "Vi måste först och främst hjälpa de som har det svårt i Sverige idag". När jag lite försynt undrade vilka de syftade på när de skrev "vi" undrade folk vafan jag menade. "Folket såklart! Svenskarna måste hålla ihop och ta hand om varandra!"

Då undrade jag: "Sen NÄR är de flesta svenskar ens LITE intresserade av att hjälpa folk som har det svårt? Svenskar gottar sig i andras olycka. Inte bara svenskar. Det ligger i människans natur att gotta sig i andras misär och olycka, för att det ger en "förbjuden" tillfredställelse. Varför tror ni att folk förr gick och satte sig på en jävla läktare för att se människor dödas? Sen NÄR tycker svenskar att ett samhällsproblem är ett GEMENSAMT problem?? Det går bra att snacka! Det går bra att skylla allt dåligt på invandringen: "Det är ju bara att se på samhället som det ser ut idag - vi kan INTE ta in FLER invandrare!". Samhället som det ser ut idag? Det går så jävla bra att skylla allt på invandrare. Jag förstår inte det resonemanget riktigt. Det finns rötägg överallt - svenskar som invandrare. Jag skulle snarare påstå att det är människors jävla dumhet som ställer till en massa. Jag kan dra ett exempel på utomordentlig dumhet. För ett tag sedan fick jag reda på att min brors barndomskompis hade blivit pappa. Vad kul, de fick en dotter! Ett par veckor senare hade de gjort slut. Varför? Han tyckte att det var roligare att springa omkring på stan med stadens värsting och trycka i sin anabola istället för att vara hemma hos sin sambo och bebis! Så helt plötsligt hade han kommit på att han och hans sambo inte alls hade något gemensamt, och att han numera avskydde henne. Hur mycket tänker man efter då? Kommer han att vara där för sitt barn när hon växer upp? Kommer han att ligga sömnlös när hon är ute på nätterna när hon precis har fyllt 13? Kommer han att undra hur det går för henne i skolan? Jag kanske är fördomsfull när jag säger detta, men en morsa som har lyckats få två ungar med två OLIKA rötägg kommer inte kunna/orka dra hela lasset själv. Så kommer han att bry sig när dotterns lärare ringer hem och påpekar vissa saker? Skulle inte tro det. Kalla mig fördomsfull, men det finns för mycket sådan här skit. Vad för folk uppfostrar "våra" barn och ungdomar idag? Jag blir så less. Ledsen. Jag grät faktiskt när jag fick höra detta. Jag skulle vilja åka hem till honom och läxa upp honom som aldrig förr. IDIOT.

Tillbaka till det andra. Jag kan säga att jag hellre hjälper (skänker pengar eller liknande) till utsatta barn i t ex Kina än ger en alkis på bänken utanför biblioteket en hundring. Det kanske låter hårt och omänskligt men det känns bättre för mig. Jag har inga som helst problem med att det kommer fler invandrare till Sverige. Det jag har problem med är hur detta handskas av Sveriges förbannade regering.

Sen trodde någon idiot att det skulle vara fungerande att ha 0% arbetslöshet. Tydligen så kör vissa med argumentet att invandrarna tar jobben ifrån oss "svenskar". Trams. Jag är så jävla trött på att bli definierad utifrån en jävla landplätt på en karta. Jag är "svensk" ut i fingertopparna, har växt upp här, har fått en bra uppväxt. Men inte skulle jag kalla mig STOLT SVENSK. Jag är så trött på detta tänk som bara särskiljer människor istället för att föra dem samman. Kalla mig naiv, men så är det...